va hos kuratorn idag igen.

de kan mkt väl va sista ggn. lyssna. sista ggn.

jag har inte alltid accepterat hur de är i mitt liv, och jag låter de påverka mig enormt mkt. jag har tagit på mig ansvaret för så mkt som inte ens har med mig att göra.

eller det har med "mig" att göra men de va ngt jag itne kunde påverka som gjorde att jag mådde så sjukt dåligt.

därför fick jag gå till en kurator, efter x antal människor sagt det och att jag brytit ihop för många ggr.

då för 3 ½ månad sen gick jag till en kurator, dagen innan min 17års dag.

har aldrig gråtigt så mkt i hela migg liv på 50 min.

shit asså helt sjukt.

va helt borta hela dagen. varken åt el drack.

på kvällen drack jag och hör o häpna jag blev "full" på 2 öl.

haha, sjukt. för jag tål egentligen ganska mkt.

men men sen dess har jag gått dit och långsamt blivigt bättre?

de vet jag faktiskt inte, men jag evt att jag tänker på dett på ett helt annat sätt. det plågar mig fortfarande, de gör de och de kommer de alltid att göra, emn jag har accepterat att min pappa är där han är och att han är en skit. en jävla skitstövel är vad han är, och just nu vill jag inte ha mkt med han att göra.

om han skulle at kontakt nu skulle jag nog bryta ihop jag tror de.

och behöva gå tillbaka, emn just nu e de ganska lugnt.

psyket är fortfarande inte med men de är bättre. el vad man ska säga.

ska dit om 1 månad igen. får se hur det är då.

en dag kanske jag tar till mig mod och åker till han och säger som det är.

just nu orkar jag inte med det alls.

jag har precis accepterat hur mitt liv är. det är ett STORT steg. ett riktigt stort steg.

det gör fortfarande ont att snacka om det, det gör de.

jag gråter fortfarande nrä jag snackar om de.

men jag bryter inte ihop.

för er som inte vet så är min far alkolist och va jämt full.

han slog min mor, jag har sett att han slagit henne.

jag har förknippat alkoholdoften och cigg rök med min pappa.

det har varit doften som va min pappa. när jag va liten va de så min pappa doftade, jag visste ju då inte att de va de som luktade...

när jag va 8 år försvann han ur mitt liv och jag tänkte inte mkt på de.

i 9:an mådde jag skit pga av detta.

får ett julkort förra julen och bryter ihop totalt..

det tar 15 min innan jag öppnar kuvertet och 5 min innan jag läser innehållet. ni ska veta hur ont det gör i min kropp under denna tid. hur mitt psyke lider, hur jag gråter dag in och dag ut, somnar i tårar, kan vakna i tårar.

lite senare för ungefär ett år sen får jag reda på att han sitter i fängelse men min mor vill inte säga vf. hon vill skona mitt hjärta. (dålig anledning faktiskt, förstår vf hon gjorde så men de va fel.)

så lilla jag får ta reda på det själv. skriver ett brev och får reda på att han slagit ihjäl en annan människa.

efter detta mår jag så sjukt åligt att ni vet inte. ni kan inte ens tänka er.

får fjäskande brev om att jag inte ska hata han. jag skiter i att svara.

kan ni tänka er att veta att er förälder tagit ett liv? ett liv, men dens händer..

sen dess har jag då gått till en kurator. mina käraste "tvingade" nästan dit mig. och jag är så jävla glad lver det, jag älskar er så himla mkt!

jag hatar dig pappa.. så jävla mkt, det du gjort är inget jag kan förlåta.

jag vet även att det finns en sak min mor inte säger til mig förrän jag är 18, vilket plågar mig ibland, men de är inte mkt jag kan göra åt de.

bara vänta i 260 dar å kanske åd gå tillbaka till um ch börja denna cykel igen.

 men de tar vi då. jag tänker nästan aldrig på min pappa på de sättet mer.

jag har accepterat det här. och tänker inte må skit 24/7 längre, jag har min tonår en gång i livet! nu tänker jag leva ut den, ordentligt.

ni ska veta att jag kanske inte känner såhär om 1vecka, 1månad, men just nu ä rdet detta jag känner.

och jag är "glad" att jag vågar säga det.

det är inget jag är stolt över eller skryter om jag berättar hur mitt liv ser ut inget mer.

om det nu ens är ngn som orkar läsa allt detta.

frågor får gärna ställas, jag svarar gärna.

jag vet att jag är långt ifrån ensam om detta, det förekommer så mkt skit i dagens hem, som vi inte ser eller blundar för.

tänker bjuda på en låt.

lindsay lohan - confessions of a broken heart

allt stämme rinte men jag har gråtigt många tårar till denna låt.

I love you.
I love you.
I love you.
I loved you!

Daughter to father, daughter to father!
I don't know you, but I still want to.
Daughter to father, daughter to father!
Tell me the truth, did you ever love me?
These are the confessions of a broken heart!

och så tänkte jag bjuda på avril lavigne - nobody's home.

för att dne är så jävla mkt jag! jag har ingen kontakt med min far och egentligen ingen kontakt med min mor. de e bara en yta som folk kan uppfatta.

allt för mig.

/selin

 

Emma

16 mars 2009 18:59

Du är så stark! Det hoppas jag du vet. Och jag finns alltid här.

http://emmaagzz.blogg.se

 

Sara

16 mars 2009 22:44

Älskade du, jag läste allt!
Keep fighting, finns här!

http://saarat.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

okej jag kanske inte är helt nöjd, men jag har en ny blogg. :) jag har kvar denna ett rba tag så alla ni som kollar in uppfattar att de är en ny blogg som gäller.  och bloggen som gäller är: bessibus.blogspot.com   hoppas att ni gillar den mer, den ...

japp så är de och de va lite "intensivt" höhö. vi började med att sminka varann.. hah jag sög balle va så längesen! men men  sen hade vi lunch i matsalen jag hatar, 1. ett fult matkort på mig! 2. upplägget är helt cp! menmen sen va de en lektion jag ...

jo tack jag har börjat fila på den och börjar bli lite nöjd, ska fråna sara lite grejjer nr hon komemr tillbaka, vissa saker jag inte fattar. och just de, jag har nu  också en facebook. ryktes med nu idag, efter att sara (svikaren) gick med efter att...

1. Är du singel? nej2. Är du lycklig? ja då de är jag väl3. Är du uttråkad? hyffsat4. Är du ledsen? nej5. Är du italienare? nej6. Är du gravid? Nej7. Är du full? Nej 8. Är du en cooling? haha alltid9. Är du från Irland? Nej10. Är dina föräldrar fortf...